Om att plugga.

Imorgon börjar jag en ny kurs på Göteborgs universitet. Filmvetenskapliga metoder heter den och är början på min magisterexamen i filmvetenskap. Har haft samma känsla i kroppen hela dagen som jag alltid har när jag ska påbörja något nytt. En känsla av att man inte kan något alls och en orohet över framtiden. För vad ska en magisterexamen i filmvetenskap egentligen leda till? Får den frågan ibland och blir lika obekväm varje gång för om jag ska vara helt ärlig så vet jag inte exakt vad det är jag vill bli.
Filmvetenskap var det första jag läste på universitetet och trivdes bra med det. Tog sedan kurser i fotografi på Valand under ett års tid för att jag hade lust. Sedan började jag kandidatprogrammet i Kultur på Göteborgs universitet för då kunde jag fortsätta med filmvetenskap, läsa andra kurser inom kulturområdet, ha praktik och kanske bli något. Men om det är något jag lärt mig under de här tre åren är hur humanistiska ämnen och icke yrkesspecifika utbildningar hela tiden måste försvaras och förklaras för andra som inte förstår hur man kan plugga utan att sedan veta exakt vad man vill ha för jobb. Tror det framför allt är denna press av att hitta det yrke som man vill ha som gör att jag nu såhär dagen innan börjar letar upp andra yrkesområden och utbildningar jag borde gått istället. 
Förhoppningsvis förvinner den här känslan när jag väl kommer in i pluggandet igen som den alltid brukar göra och förhoppningsvis kan jag själv och även andra acceptera att jag inte vet exakt vad jag vill bli utan pluggar något jag tycker är intressant.




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0