Saknaden.

Och så kröp sig känslan på mig igen, den starka känslan av saknaden. Man blir levande och ensam. Alla runt omkring försvinner, för vi bryr oss inte längre om dom. Vi kanske aldrig brytt oss men dom fanns i alla fall där innan.
Jag bryr mig bara om dig och musiken. Musiken som svider som ett öppet sår. En tår faller för varje ton, för varje textrad. Texterna vi gjort till våra, tonerna som skapar minnen om oss två.
Och min stad, min stad har blivit så grå. Den har vart grå enda sedan du blev en del av mig. Men jag väntar, jag kommer alltid vänta. Men en vecka kan bli för mycket, när man inte vill.

Postat av: Kim

Och du säger att du inte kan skriva vackra texter?

2008-12-15 @ 00:57:47
Postat av: lisa erlman

peow

2008-12-15 @ 07:26:48



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0