2 steg från paradise.


Lite roligt att Björne gästar Håkan på låten 2 steg från paradise på nya albumet.


Ingen som har en plats i bil upp till stockholm under nästa vecka innan helgen eller möjligtvis en tågbiljett över?

Internt.

Det finns så många låtar man tycker är skrattretande. Till dem så hör ett antal Miss Li-låtar och även denna låten med Lars Winnerbäck.
Det är något jag har velat ha sagt länge men min expojkvän uppskattade inte min ärlighet. Men nu är han alltså mitt ex så jag behöver inte bry mig om vad han tycker, precis som jag inte behövde bry mig då vad han tyckte.

Nu jagar jag morgonen längs avenyer.

En fredagsmorgon för två veckor sedan.





Tittar på lyxfällan när jag egentligen borde läsa om revolutioner.
Pappas kommentar till programmet passar fint: Herregud! alltså vilken bimbo!
Hela nästa vecka kommer tillbringas i studion där vi ska spela in en kortfilm. Pressat schema.

Jag saknar illussionen av att allting kommer ordna sig.

Fick ett telefonsamtal i veckan från en praktikplats jag sökt, så v.45 t.o.m 50 kommer jag befinna mig i huvudstaden och praktisera. Ska lyxa till mig med x2000 dit så jag kan socialisera mig med min syster. Får hoppas jag slipper snöstormen och 15 timmars åktur som jag fick stå ut med förra gången jag åkte upp till stockholm för praktik.

Passande rubrik idag tycker jag eftersom jag vart och träffat herr Hellström idag och fick skivor signerade. Sedan så saknar jag faktist illussionen av att allt kommer att ordna sig. Den har liksom försvunnit helt.
Hatar egentligen såna här menlösa saker man skriver som ingen annan riktigt förstår.. men man slutar väl som en människa man hatar.
(kom kom atombomb, om jag nån gång, nånsin blir som dom).

What's happened to me?

Skulle nog behöva en flygtur bort härifrån.
Är trött på falska människor, folk som behöver så mycket uppmärksamhet att de trycker ner andra, folk som hatar folk som inte förtjänar det, folk som skyller deras problem på andra, folk som hatar och trycker ner andra utan att känna dom.
Ni förtjänar inte ens att nämnas men som vanligt är det just sånna människor som får all uppmärksamhet. Att det är ni som tar upp mina tankar får mig att må illa.
Tack för mig.


Finast just nu:
He's still nowhere near
and the thought comes closely followed by the fear
and the thought of it
makes you feel a bit... ill
Arctic Monkeys – Despair In The Departure Lounge


I got the feeling again, this time on the aeroplane.

Nu har jag kommit hem från London och alla rävarna i parkerna som vi sprungit ifrån.
Har gått från 20 till 18 och undrar lite hur livet förändras när man är 18. Antagligen inte något.




RSS 2.0