Göteborg/Säffle.

I helgen har jag vart med Kim i både Göteborg och Säffle.
Han är världens mest underbaraste person och jag älskar honom.


Det gör ont att veta, men lika ont att undra.

Livet är mig en gåta. Varför är det så att man aldrig kan vara riktigt nöjd i livet och tycka att det är underbart? När jag är ledsen mår jag inte bra, när jag är glad blir jag så småningom förvirrad och tänker för mycket på annat och blir på dåligt humör då med. Det finns endast vissa saker som göra att jag kan vara ritkigt glad och faktist tycka att livet är underbart. Jag vill ha fler sånna stunder i livet. Att jag troligtvis är paranoid gör att jag knappt kan tänka bra tankar när jag egentligen mår mycket bra. Falskhet har nog fört mig till att jag är sån. Men många människor är falska, så är det bara. Och alla har nog blivit svikna någongång i livet. Jag vill bara hamna rätt i livet och lita på människor. Jag kan förstöra mig själv så mycket genom att veta, men lika mycket genom att undra.


Kim!

Nu skulle jag tydligen skriva om globaliseringen, men eftersom jag inte har något vettigt att skriva om det ämnet just nu så skiter jag i det.

Jag är ensam, men ärlig mot mig själv.

Idag tog jag och Lollo bussen till Trollhättan för att se när Kristian Anttila spelade. Vi gick runt på gatorna och imiterade Henrik Berggrens marcheranden och gick sedan till Magasin 15 där vi betalade för inträdet och stack sedan till MAX för att dricka. Jag prövade även kladdkakan där som jag länge vart sugen på att testa, men den nådde inte upp till mina föväntningar, utan smakade inte alls gott. Det var liksom bara någon slags konstig mättande choklad blandat med mjöl, helt ovärt. När vi var klara gick vi tillbaka till Magasin 15 och vi såg på lottningen för någon musiksak och satte oss sedan och väntade bland sofforna och stolarna på att Kristian skulle inta scenen. När vi satt där och väntade kommer Kristian in och gå förbi alla. Jag är kanske inte hans allra största fans och inte den snyggaste heller men den enda Kristian Anttila stannade upp och hejjade på var mig. Spelningen börja sen efter ett tag och jag tyckte det var en bra spelning. Efter pratade vi lite med Petter då jag var tvungen att fråga om han hade jobbat som musiklärare på Alegymnasium innan, och Lollo hade rätt. Pratade även med Kristian som ännu en gång nämnde att han köpt ett kylskåp i skogarna i Nol, och även en kamera i Nödinge. Träffade även Elin Magnevik som var där. Vi gick sedan ut, jag blev kallad för BD-tjejen och vi åkte hem.

Fyra dagar kvar tills Kim kommer och fem dagar kvar tills Håkan. Jag kommer nog överleva.


E du go eller?

Jag kan ibland älska livet, men ändå hatar jag det. Allt verkar leda till att man känner sig dålig och att allt känns fel. Hur är konsten att leva ett liv som man älskar livet ut? Så fort det händer något bra verkar det leda till något dålig och ibland när det händer något dåligt kan det leda till något bra. Livet gör mig så otroligt förvirrad. Och en sak som jag hatar är att tvinga sig själv till att vara glad. Självklart kan man vara glad på riktigt ibland och få sina pigga glädjehopp men snabbt igen blir man på sämre humör. Är människan tillverkad så att man ska behöva gå på piller?

Förresten så har nog jag och Sanna gått in lite för mycket i det där med att vara pluggisar. Vi har till och med börjat dra matteskämt på lektionerna.

Den här gången, Den här gången kanske världen förstår oss.

Jag är så underbart peppad inför Håkan Hellström konserten nästa vecka på Liseberg att jag tror jag spricker. Håkan i Göteborg är liksom en sån känsla inget annat band eller artist kan skapa, då känner man sig hemma. Jag har sett honom på tre olika festivaler i sommar, på Peace and Love i Borlänge, på Arvikafestivalen och på Way Out West i Göteborg och jag måste säga att spelningen på Way Out West var den mest finaste av dom.

Nu har jag gått på Media på Alegymnasium i en månad. Det känns helt ok faktist. Självklart vill jag att de här tre åren ska gå fort på något sett men klassen känns bra och ingenting är särskillt jobbigt än så länge och det känns skönt. Jag klarar inte av att vara helt stressad och bara gå runt och tänka på skolan hela dagarna, då kan jag inte riktigt leva. Imorgon ska treorna pröva studentmössor. Jag vill också gå i MP3! Åh snälla, låt tiden gå fort.. men inte för fort.

När tiden är rätt ska jag plocka upp dig
Och ta dig långt härifrån.

Men du - du sätter höstsolen i eld.

Pluggis, pluggis, pluggis, pluggis!

Nu sitter jag här och väntar på att mamma ska komma hem för då ska vi åka till skolan och gå på utvecklingssamtal. Haha, man känner sig som ett litet barn när man ska gå dit med sina föräldrar. Fast jag är väl kanske fortfarande ett litet barn, det beror på vem man frågar. Spanskan som jag vart så grinig över enda sen den började blev lite, men endast lite bättre idag när jag fick se mitt första läxförhör då jag nästan inte hade några fel alls, och dessutom kunde jag nästan alla orden på dagens förhör, trots att jag inte orkade träna på dom så mycket igår. Efter utvecklingssamtalet ska Sanna komma hit och vi ska nog baka muffins och kanske dricka Kalle Sprätt dricka om den finns i affären idag. Vi ska ta tag i matten idag och försöka komma längre i boken, pluggisarna slår till igen liksom.

Jag tror att jag lider av dystymi och jag är paranoid, Linnéa var namnet.

När man har en blogg borde man väl ändå skriva om något intressant. Själv tycker jag att min blogg nog är den mest ointressantaste bloggen jag skådat. Jag brukar fundera ibland på var det är som drar mina drygt 10 läsare per dag att fortsätta läsa min blogg. Är det kanske ironin om hur underbart livet är eller bara det att ha koll på vad mina händelserika dagar består utav? Om det nu skulle vara det sista kan jag väl dra en Martin Elisson och skriva en fin sammanfattning av min dag: Jag gick upp vid halv nio sen gjorde jag iordning mig inför skolan sen halvsprang jag till bussen vid halv elva och han precis i tid sen var jag i skolan sen tog jag bussen hem sen åt jag sen satte jag mig vid datorn och fixade lite ny musik sen gick jag upp till mitt rum och spelade gitarr sen somnade jag sen lyssnade jag på Håkan sen somnade jag igen och nu sitter jag här.

Ibland undrar jag om alla gått igenom ungefär samma saker, tänkt samma saker och kännt samma saker. Har 90-födda och 50-födda gått igenom samma saker bara att 90-födda kollade på teknat när de var små och brukade spela snake på mobilen när de var tillräckligt stora för att få sin första egna 3310, medans 50-födda tittade på rännstensungarna på SVT och "lekte med kottar" (som pappa brukar säga). Har ungdomen blivit mycket anorlunda med åren?

Förövrigt får ni kidnappa mig/ våldgästa/ höra av er osv till helgen!

Trött.

Onsdagar är de enda skoldagar som är sköna. Vi har sovmorgon till 10:50 då vi har musik, sen bamba och därefter två pass med medieproduktion. Idag fixade vi på våran film och spelade in ett fint ljudklipp. Måste träna på de 47 spanskaorden läraren kastade över mig igår, har verkligen ingen ork alls till det och jag undrar om jag kommer göra det alls. Två ovärda dagar framför mig nu, Snälla, låt det bli lördag.

Världen förtjänar inte dig.



Detta var finare på Way Out West egentligen, men det är fint överallt.

22:16

Idag har jag brutit ihop hela dagen, vet inte varför men det har blivit så. Det har vart en sån där dag som man bara längtar tills den är förbi. Jag bakade muffins i hopp om att bli på bättre humör, det funkade till en viss gräns. Borde stänga ner så att huvudvärken försvinner.

Det var då Lena, nu vill jag alltid stanna.

Nu är det söndag och helgen har gått riktigt fort. Det tycker jag är bra, tro det eller ej. Jag vill bara att det ska gå fort nu i skolan och allt så att Kim kan komma hit.
Idag känner jag att jag inte mår särskillt bra. Blev väckt av att Kim ringde och jag har världens huvudvärk. Mitt huvud känns tungt och jag känner mig lite seg och yr. Borde kanske gått och lagt mig tidigare inatt, men jag orkade inte sova så jag låg i sängen och tittade på Håkan dvdn. Blev tillslut att jag somnade vid fem halv sex tror jag.
Jag vill verkligen komma bort från mitt skolliv och mina rutiner och Håkan känns helt rätt just nu.

Jag behöver en smäll på käften för att komma i rätt balans.

Mitt liv känns så litet. känns som om det bara är en ytterst liten del av det stora och kommer försvinna lika snabbt som det kom till. Jag vill få något vettigt och bra gjort här i livet men ändå sitter man bara här och väntar på bättre dagar. Veckan har inte vart händelserik alls utan bara mest bestått utav skolarbeten. I helgen har jag heller inget planerat förutom att jag föreslog för Sanna förut att hon skulle komma hem till mig på en nörd-kväll med chips, dip och dricka och dra en film på det och även plugga matte, bara för att vi är pluggisar. Hon tyckte om idéen. Sen fick vi i uppgift att ta med något till engelskan på måndag som betyder mycket för en själv. Jag vet inte alls vad jag ska ta med mig, förslag? Skulle gärna tagit med Kim men det blir nog lite svårt när han är några mil bort.
Idag gav jag ännu ett fint förslag till Sanna om vad vi kunde göra. Jag tyckte att det var en bra idé att åka till Trollhättan och se på Kristian Anttila när han spelar där nästa lördag, hon gillade även den idéen. Måste fixa ett fritidskort innan dess känner jag, så att livet helt plötsligt blir lite bättre och enklare att genomföra. Veckan därpå kommer Kim på besök i fina Göteborg och vi ska se Håkan på Liseberg och också vara mycket häfftiga och besöka bokmässan.
Nu känner jag att det är dags att logga ut från bdb och kanske övriga sidor också. Kanske för att det är sent för en vardag och kanske också för att det är den tiden då alla äckliga killar går in och frågar efter ens msn.
Förövrigt blev jag glad när Filip och Fredrik vann över Håkan.


Stan har feber ikväll!

En tisdag avklarad och det känns skönt. Tisdagar är de jobbigaste dagarna i skolan, även om de inte är så jobbiga ändå, förutom spanskan. Humöret har väl vart hyffsad idag om man jämnar ut det lite. Vaknade lite sent och frös ihjäl så jag ville inte lämna sängen, detta ledde till ett ful toffs och cyklande till bussen (inget ovanligt det där med cykeln, men idag hade jag bara två minuter på mig att rulla ner för backarna). Min motvilliga uppstigning ur sängen gjorde inte mig till världens gladaste Linnéa, men jag kämpade mig igenom en hel skoldag. De sprängde som vanligt i Ale igen och det såg ut som om halva skolan väntade på bussarna hem som var försenade efter köerna. Dess sena ankomst gjorde att jag kom hem senare än vad jag skulle, och efter det var jag inte på mitt bäsa humör, även om ingen i min omgivning märkte det. Men efter att pratat lite med Kim som alltid livar upp, spelat gittar och insett att mina hårdnader på fingrarna börjar komma tillbaka, ätit av mammas fiffirutor hon bakade och kollat på Filip och Fredrik kände jag att jag blev lite gladare. När det gäller det nya programet var utmanaren en riktigt ful mes. Hans cykling var extremt tam att man nästan trodde att det var uppgjort. Måste bara nämna att Fredrik är extremt lik Kim ibland. Speciellt när han hoppade runt där i studion. Han har samma ansiktsform och uttryck och samma smala, långa kropp. Jag tror att Kim kommer bli en Fredrik Wikinsson när han blir stor.


Bloggkoll!

Följ min blogg med bloggkoll

Jag rear ut min själ, Allt ska bort!

Under förra veckan var jag rätt sjuk, jag gick till skolan ändå (förutom måndagen). I helgen åkte jag och träffade Kim i Säffle trots att jag var sjuk, men eftersom det var Kim som smittade mig och var fortfarande sjuk så tog det ingen skada. När jag kom dit blev jag mött av en trevlig Kim som bar upp mig. Han är fin. Lördagen spenderade vi uppe på takvåningen där vi käkade godis, tittade på tv, tog stegen upp till taket och hade det mysigt. Kim kastade även ett täcke över mig och slog ner mig på madrassen. Det var fult. Och Kim! Samla ihop pengar så att du kan åka hit snart!


Vad är det för bacon?

"Vanligt bacon!"

Bacon, rökt sidfläsk som vanligen steks i tunna skivor. Förekommer i frukostsammanhang, framför allt i England (då ofta tillsammans med stekta ägg eller äggröra), på pizza, kebab, tacos och i hamburgare.

Börjar man stekningen i sval panna får man mjukstekt bacon, men lägger man i skivorna först sedan pannan blivit ordentligt het, får man knaperstekt bacon. Fläsket är så fett, att särskilt stekfett (smör, margarin, matolja) inte behövs i stekpannan.


Och dekadensen är hård, Alla mina vänner har gett upp sömn .

Nu är ännu en dag i skolan avklarad och jag känner att det faktist flyter på. Känns som om terminen snart är slut eftersom det går så fort, elleråtminstone snart är höstlov. Är faktist inte så långt kvar egentligen eftersom hösten brukar gå jävligt fort. Om drygt en halvtimma är det den 4:e September. Det betyder att min käre mormor Solweig fyller 82 år, och att det är precis en måndag tills jag själv fyller 16. Jag hoppas inte man blir mer senilare då man fyller 16 för det vill jag inte bli. För ungefär en vecka sedan fick jag tänka efter en stund och jag verkligen fyllde 16, eller om jag skulle bli 17. Samma sak hände mig när jag skulle fylla 14. Men om jag nu kommer ihåg att jag glömde det kan jag väl inte vara helt glömsk ändå?

Idag har jag vart duktig och fixat manuset tillsammans med Sanna till våran extremt snygga musikvideo. Sen har jag även räknat matte hemma så att jag inte hamnar efter, efter min resa till Uppsala. Nu är det bara fyra tal kvar som jag behöver göra, sen läxan vi fick som ska vara klar tills nästa vecka, och även göra engelskan som jag ännu inte fått någon bok till. det ska väl funka. Onsdagar i skolan är förövrigt mycket bra. Vi börjar tio i elva med musik (där vi idag fick lyssna på Håkan och bob hund), sen har vi lunch och efter det är det två långa pass med medieproduktion (rörlig bild och ljud). Det enda jag känner som kommer vara jobbigt under skolan är spanskan. Jag valde till det frivilligt men jag vet inte om det är så smart. Visserligen fick jag MVG i det i nian, men när man kommer in i klassrummet och läraren babblar på spanska  och fattar hälften vet man inte om man gjort rätt val. Men jag hoppas att det blir bättre när man kommer in i det och så kass är jag faktist inte i det så det kommer väl gå.

Förövrigt ska vi åka och fira mormor imorgon och Kim är värd en puss, bara för att han är Kim liksom.


Det är så jag säger det, du är det finaste jag vet.

Under en tid tillbaka har jag haft svårt att lita på folk. Det kan vara väldigt jobbigt eftersom jag verkligen vill kunna lita på människor. Men om någon som man inte trodde skulle ljuga gör det, är det svårt att bara starta om på nytt och fortsätta att lita på andra. Men på senare dagar har jag märkt att jag börjar få tillbaka saker som jag slängt bort helt, jag har bestämt mig för att försöka lita på andra i framtiden. Men jag vill bara inte bli sårad.

Idag stannade jag hemma från skolan. Jag blev tyvärr sjuk efter mitt besök i Uppsala så nu går jag runt och snuvar och har ont i halsen. Fast det börjar bli bättre i halsen nu i alla fall, men det är inte kul att vakna av att det rinner från näsan. Men imorgon ska jag gå till skolan ändå har jag bestämt, vare sig om snuvan är kvar eller inte. Jag klarar verkligen inte av att komma efter i skolan.

Min resa till Uppsala/Stockholm var trevligt. Alltid lika fint att träffa Kim liksom. Säkert! och bob hund var nog mest värt att se, trots att vi var näst längst fram på bob hund och blev riktigt klämda. (Speciellt av killens feta röv framför som gned sig in i min mage så jag fick andnöd). Kims lägenhet är förvrigt mycket mysig (trots att vi var dåliga på att städa). Jag funderar seriöst på att slå in mig själv och sätta på frimärken och posta mig själv till Uppsala ibland. Fast eftersom jag väger en del kanske frakten blir lika dyr som tågbiljetten?

     


RSS 2.0