En grön Lisa, en grön Linnéa och några så inte gröna höstlöv.

Nu har jag inte skrivit ett inlägg på 5 dagar och 9 timmar. jag hoppas att mina läsare fortfarande vill kika in här ibland.
Nu är det höstlov och det betyder resande och Kim. I fredags åkte jag upp till Uppsala och mättes av en Kim och en Korre på stationen. De berättade att Lisa inte han följa med eftersom hon skulle resa iväg dagen därpå. Vi promenerade sedan till St. Persgatan 40a och vi gick sedan in i lägenheten. Där fanns inget barnkalas som sist jag steg in utan det var lugnt. Men jag fick sedan ge av ett högt öronbedövande skrik när jag kommer in i det släckta vardagsrummet och fr syn på ett grönt huvud med antenner som sitter vid matbordet. Vi tänder och där sitter ingen mindre än en grönmålad Lisa och käkar kladdkaka. Jag vet ärligt talat inte om jag vågar mig på att gå in i lägenheten först igen, man vet aldrig vad som väntar. Resten av dagarna har vi mest tagit det lugnt, det har vart skönt och jag känner att jag behöver ha det så ibland.
Just nu sitter vi på ett tåg som för oss till Karlstad där vi sedan ska byta till ett tåg till Säffle. Jag mår illa.

I Linnéas huvud.

Små tankar kan bilda så stora känslor. Inatt hade jag massa små dåliga tankar hela natten och jag orkade inte. Vissa saker är kanske inte speciellt viktiga men när man tänker på dom för mycket blir dom som stora problem dom också.
I Linnéas huvud:
- Hur jag ska få råd med allt det här året. Måste köpa julklappar, egentligen kläder som jag inte köpt på år och sen betala av iPoden som jag inte gjort än, Kristian Anttila biljett och tågresa.
- Tanken av att jag tappat mina två finaste plektrum. Det ena från Luke i The Kooks och mitt aldra första röda som jag fick av affärsgubben.
- Att jag tappat min headsetkabel. Det gör faktist min vardag lite mer jobbig eftersom jag gillar att gå runt och prata i telefon och fixa med saker samtidigt. Och så kan jag inte lyssna på musik på mobilen om min iPod får dåligt batteri.
- tanken av att jag inte kommer ha råd att åka till Kim efter höstlovet. Det kan dröja flera veckor innan vi syns då.
- Att jag måste träna på spanskan.
- Att jag måste städa mitt rum.
- Att jag vill få reda på hur det gick på mitt kassa matteprov.
- Längtan efter att få tillbaks datorn så att jag vet att alla mina saker finns kvar.
Sen så har jag en glad tanke. Och det är att det snart är lov och det här lovet kommer jag tillbringa med Kim. Och jag måste ändå säga att den tanken putter bort de andra tankarna.

Onsdagar är sköna. Vi börjar 10:50 med Musik, sedan är det bamba, sen rörlig bild och sist ljud. Älskar att börja sent för då känner jag att jag kan ta det lite lugnt. Fast oftast brukar det bli så att jag slöar så mycket först och får springa runt i huset i sista minut för att sedan kuta ner till bussen som kommer precis när jag är framme helt varm och andfådd. Nu är det även rätt försent att ta cykeln ner eftersom det börjar bli lite halt och man måste cykla förbi en sväng och eftersomn jag är så stressad när jag ska till bussen har jag ramlat där innan.
Nu bör jag göra iordning mig.


Kim valde rubrik till det här inlägget.

Jag blickar alltid frammåt i livet. Det kan vara jobbigt eftersom jag inte lever i nuet då och kan därför vara rätt borta i tankar. Jag måste alltid ha något bra att se fram emot annars känner jag mig så tom och förvirrad. Det är då man börjar tänka mycket på vad man har livet till och vad man egentligen vill få ut av det. Visserligen kan sånna tankar vara bra ibland men dom tankarna kan få mig att bryta ihop helt. Jag har alltid vart lite osäker av mig och inte vetat vad jag ska välja och tänkt på vad som händer om jag väljer fel och allt sånt, men just nu känner jag att jag faktist valt en mycket bra sak i livet och är stolt över mig själv att jag valde att ge det en chans.

(Bara för att jag är konstig och skriver om en insekt som egentligen är helt ointressant och meningslöst, men av någon konstig anledning hade jag skrivit upp insekten på mina anteckningar på mobilen som ett ämne att skriva om. Jag är definitivt konstig, eller så hade jag bara fantasibrist.)
För två dagar sedan när jag skulle sova satt det en insekt på mitt snedtak. Jag skrek till som en femåring och gömde mig snabbt under täcket eftersom den flög runt vid min tända lampa vid sängen. Jag låg en stund under täcket och höll utkik på den när den satt stilla på taket och viftade lite på vingarna. Jag låg och tänkte på vad jag skulle göra för att få bort den därifrån så att jag kunde sova. Jag ville faktist inte döda den, även om den gröna färgen fick hårstråna att lyfta sig. Efter en tids tänkande lyfte jag på täcket och kröp ut. Insekten rörde inte på sig och jag tittade närmare på den. Den var inte så jättefarlig så efter ungefär en haltimma somnade jag, utan att bry mig om insekten som satt en halvmeter bredvid. På morgonen hade den flugit iväg.
Förlåt insekten, men du var inte så rolig eller intressant som jag tydligen tyckte för några dagar sedan.

Det har blivit höst och jag är trött.

Har inte skrivit på ett tag nu, men jag har inte haft någon ork alls sen jag åkte från Uppsala. Har vart trött, stressad och inte haft någon kontroll över någonting. Men jag känner att saker och ting börjar falla på plats igen och det är skönt. Det kanske beror på att det snart är helg då jag slipper tänka på prov och läxor, och att det även snart är höstlov då jag får träffa Kim igen. Idag fick jag reda på att inget försvunnit från datorn så jag har kvar alla mina bilder från sommaren som jag inte har fört över på skivor. Nu ska det fixas en egen hårddisk känner jag!
Jag känner att mitt intresse för att läsa böcker har kommit tillbaka, det känns skönt det också. Just nu läser jag Naiv. Super. och den är riktigt bra. Ska kanske ge mig på Fakta om Finland också om den känns rätt. Annars är jag tacksam för förslag på bra böcker.
Imorgon ska jag åka och klippa mig och jag har ingen aning om hur jag vill ha det. Antagligen kommer det bli som alla andra gånger att jag bara klipper det lite kortare och klipper upp det lite, typiskt mig. Men jag kan inte komma på en snygg frisyr som skulle passa mig. Är rädd för sånna förändringar. Jag skulle nog kännt mig för anorlunda och det hade nog inte vart så bra om jag känner mig själv. Det är sånna små bekymmer som kan få mig att bryta ihop helt.
Nu behöver jag läsa lite.

"Vad är klockan?" "FUN TIME!" forts.

....och två sugrör.

"Vad är klockan?" "FUN TIME!"

Det blev en oväntad kväll på St.Persgatan den 10 Oktober. Det som egentligen skulle vara någon form av slappkväll blev helt plötsligt ett barnkalas!
Dagen började med att Kim skyndade sig väg till skolan medan jag låg kvar i sängen för att sedan läsa boken Naiv. Super. som Kim hade läst. Jag gjorde sedan lite andra saker för att fördriva tiden, exakt vad minns jag inte men frukost, borsta tänderna och sova lite till ingick. Jag tog sedan bussen till Kims skola när han slutade. Fick hälsat på en del människor man bara hört namnet på innan och sedan åkte vi bussen till centrum igen och sa Hej då till Simon och Tim som  åkte hem. Vi tog en sväng förbi musikaffären och gick sedan hem och lagade mat och tog det lugnt. Vid sju hade Kim planerat att vi skulle ta en promenad och fika, vad jag inte viste var vad som fanns gömda i buskarna. Vi gick upp för allén till en fin utsiktsplats, åt kladdkaka på ett café, tog en sväng till Domkyrkan och gick sedan i duggregnet till konserthuset och tittade runt lite. Vi skulle sedan hyra en film men det blev inte så utan vi gick tillbaka hem igen. Vi gick upp för trappan till lägenheten och när vi kom fram till dörren sa jag: "Det är någon som pratar där inne!" och Kim svarade: "Vi glömde väl vara tv:n på". "Nej det gjorde vi inte!", sa jag och öppnade dörren men stängde den lika snabbt (fick jag höra efter). Lägenheten hade förvandlas till ett barnkalas! Människor ropade "Surprise!" och gelanger och andra dekorationer hade de prytt lägenheten med. När ja väl lugnat ner mig lite efter chocken sjöng alla för mig och jag fick blåsa ut ljus ur den fina tårtan de bakat åt mig. Fiskedam, heta stolen, sagostund, sång och tal stod på listan. Allt var mysigt och tack till alla som kom (även om jag inte vet namnen på alla). Alla är värda en puss!

Nu sitter Kim här bredvid och spelar på min gitarr och om man tittar upp i taket hänger det fortfarande kvar fem små flaggor, massa tejpbitar, Majas namnlapp, en annan lapp som det står "tak1" på och även en plastsked.

Linnéa skriver från en lägenhet i Uppsala.

Det där med större plats och sittplats hela vägen är nästan skrattretande idag. Jag gick på den vagn som jag hade plats till och började titta mig omkring för att hitta den. Jag blev lite fundersam när jag insåg att det inte fanns till mer än 79, även om det stod att det skulle vara till 81 i den vagnen och jag hade 80. jag fortsätter att titta mig omkring och får tillslut syn på min plats: en liten platta bredvid alla sittplattser där jag tydligen skulle ställa min rullstol! Jag kunde inte rå för det men helt plötsligt stod jag och gapskrattade och skyndade mig ut ur tåget eftersom jag inte ville stå där och se fånig ut. Istället för den lilla platta till plats gick jag och satte mig i vagn 16 som man ska sitta i när man inte har någon biljett. Fick sitta ner hela resan.

Vissa kanske säger till den man älskar att man helst av allt bara vill ha den personen i födelsedagspresent. Men jag tror inte att det är många av dom som säger så som får personen i present ändå, men jag har. Igår tog jag tåget till Enköping och bytte sedan till buss 804 som fortsatte till mitt slutmål: Uppsala. Jag hoppade av bussen och tittar mig runt för att se vart Kim är, eftersom han sa att han skulle möta mig där. Jag tittar bakåt men ser ingen, jag fortsätter sedan mot stationen men ser ingen där framme, tittar bakåt igen och får syn på en stor låda och nu började jag undra om jag såg i syne eller om lådan faktist hade ben!?, tittar frammåt igen men ser ingen, tittar bakåt ännu en gång och NU HAR LÅDAN BEN! men sätter sig sedan ner igen, jag står som ett frågetecken och börjar sedan gabskratta åt tanken på att en stor låda med ben förföljer mig och går fram till den inslagna lådan, och upp tittar ett bekant ansikte som tillhörde ingen mindre än Kim! Inslagen i gulligt presentpapper fick jag den finaste presenten av alla.

"Och nån ni aldrig ser i husvagn, Ha! det är mig!"

Uppsala hela helgen. Ska bli skönt att åka bort igen. Det är sånna här saker som får mig att vilja gå upp på mornarna och faktist tycka att livet är underbart. Nu blev det nästan ett historiskt ögonblick här när Linnéa faktist skriver att livet kan vara underbart (fast min ironiska hider gäller fortfarande!)! Det är nog för att jag har insett hur fina vissa saker i livet är. Det är nog det där fina man ska försöka plocka fram ut ur allt det skitiga, även om det är svårt.

Imorgon är det då tåg som gäller och sedan buss. Det jobbiga är att man inte har någon biljett till Töreboda eftersom jag har västtrafikkort. Det betyder att man får chansa lite med platsera och hoppas att den inte är upptagen under dom knappt två timmrarna. Det kan vara lite jobbigt att få byta plats tre gånger och få höra "Det där är min plats!" hela tiden. Men jag får väl hoppas att turen är med mig den här gången. Sj tyckte tydligen att jag var för fet för att få en vanlig sittplats så jag åker som handikappad imorgon. Ska man känna sig förlompad eller glad att man troligen kommer få sittplats hela vägen och antagligen lite större plats?


Om ens framtidsdrömmar förstörs, vad ska man göra då?

Om ens framtidsdrömmar förstörs, vad ska man göra då? Skaffa nya?
Man kan nog aldrig förutspå sin framtid, men förhoppningar kan man väl ha? Jag är rädd att min framtid ska förstöras av minsta lilla snedsteg. Men det kanske är vissa dåliga saker som leder till något bra.

Du kanske tycker jag verkar borta i tankar... Och det kanske stämmer.

Idag har jag vart ännu mer virrig och borta än vanligt. Roligast var nog när jag skulle gå in i biblioteket och kom nästan inte igenom dom där larmsakerna för jag kunde inte bestämma mig vilken jag skulle gå igenom. Skulle först gå mellan dom som var längst åt höger, men då tänkte jag "varför ska jag gå genom dom som det är minst plats mellan?" och försökte sedan ändra riktning mot den bredaste i mitten, men det ledde till att jag nästan gick rakt in i den saken mellan dom och fick snabbt hoppa åt sidan och stapplade in. Har upptäckt att jag ibland kan sitta och tänka på helt andra saker än det jag borde engagera mig åt. Var nära på att glömma att hoppa av bussen idag så jag fick i sista sekund trycka på stoppknappen och skynda mig ur bussen.

Förövrigt har jag blivit inbjuden till att vara deltagare i http://sjalvdistans.blogspot.com/ läs!


Linnéa försöker skiva ett långt inlägg och misslyckas.

Nu har jag börjat om på det här inlägget minnst hundra gånger. Jag känner att mina tankar flyger iväg åt olika håll hela tiden så jag vet inte riktigt vad det är jag vill skriva om egentligen. Det ploppar upp olika idéer hela tiden men de försvinner lika snabbt. Jag skulle kunna skriva om min dag, men den är lika intressant som våra blocktids-lektioner i skolan (vilka jag förövrigt halvsover igenom), jag skulle kunna skriva om hur mycket jag längtar tills jag gått ut gymnasiet men det skriver jag allt för ofta, jag skulle kunna skriva ett långt inlägg om hur underbar Kim är men det har jag faktist skrivit ner på två långa sidor och postat iväg så det tycker jag att han ska få läsa själv (Jag tycker att brev är fint, jag må vara gammaldags men det är inte samma sak som att skicka ett mail eller sms osv utan här har man skrivit allt själv och det är fint på något sett tycker jag), sen skulle jag kunna skriva om massa andra tankar som jag har i mitt huvud men jag kan som sagt inte tänka klart.

Förövrigt åker jag till Uppsala och bor hos Kim i helgen, det kommer att bli fint.


Linnéa 16.

Nu är jag 16 år. Det kommer därför vara ännu ett år där man kommer känna sig liten. När man är 17 kan man känna sig ganska stor i alla fall, för då är man snart 18. Fast till min växt kommer jag väl känna mig liten då också.
Min födelsedag var bra. Jag fick ett objektiv och ett filter, en parfym, Broder Daniel demo vinyl 1989-1997, Luke Skywalker demo vinyl och Lightspeed Champion vinyl av Sanna. Vi gick ut och åt på Hard Rock Café och fikade sedan hemma med bullar då även Sanna kom på besök. Vi låg sedan i min säng och lyssnade på musik, vilket är en typisk sysselsättning när det gäller oss.


1 Oktober.

Tiden har gått fort den senaste tiden. Fast hösten brukar alltid göra det tycker jag. Det kanske är för att man antingen vill ha kvar sommaren länge eller så vill man att det ska bli vinter. Det gör nog att man inte riktigt hinner uppfatta när hösten är. Jag tycker hösten är fin, i alla fall när löven är sådär fint gula och solen lyser. En annan sak som händer på hösten är att jag fyller år, så på lördag blir jag 16 (är fortfarande lite sur över att jag inte fyller 17).

En tanke som satt sig i mitt huvud på senaste tiden är vad som händer med alla människor. Liksom alla sina bekanta och vänner från förr, vad har dom tagit vägen och hur mår dom idag? Jag tycker det är lite läskigt ibland när man mister någon för några år sen, eller kanske bara några månader sen, och träffar sedan personen igen, kanske helt förändrad eller också exakt samma person än idag.

Jag känner att jag börjar bli lite frånvarande. Det kan nog bero på att Kim snor mina tankegångar (fast jag har inget emot det alls). Det kan vara skönt att drömma sig bort. Ibland måste jag nästan nypa mig i armen så att jag inte drömmer allt bara. Men trots att jag nyper mig i armen finns Kim fortfarande kvar, och det gör mig så otroligt lycklig. Men om det nu skulle visa sig vara en dröm så väck mig inte, snälla!

RSS 2.0