Snabb tillbakablick.

Tiden går så fort! Hela året har gått fort men jag har hunnit med så otroligt mycket. London, blivit fadder, festivaler, träffat Kim och allt sånt där. Jag är så glad över massa beslut jag tagit och jag tror på det där med att dåliga saker leder till något bra.

Hej du, det va' ju ett tag sen 
Trehundrafyrtiosex dagar, men vem räknar precis
Och jag tänkte jag skulle höra av mig och säga att allt är fint
Jag har träffat en annan nu, han behandlar mig bra
Jag går och nynnar hela tiden
Och jag har färgat håret och jag har fått pollenallergi och
Är du fortfarande arg?
Är du fortfarande trött?
Önskar du fortfarande att vi aldrig hade mötts?


"Nu har du någonting att blogga om!"

Helgen blev väl inte riktigt som man förväntade sig.
I fredags tog jag det bara lugnt hemma, åt onyttiga saker och somnade bredvid datorn i sängen. I lördags vaknade jag sent och åt frukost runt halv två ungefär, den var nästan lika onyttig som det jag åt kvällen innan men inkluderade två rostade mackor och ett glas juice. Dagen började väl inte på bästa settet och jag kan väl säga att mitt humör inte var det bästa. Jag skulle egentligen ut och övningsköra med pappa och hämta ut min och Sannas biobiljett men jag var för trött så jag stannade i sängen istället. Pappa åkte därför iväg in till Göteborg själv för att hämta ut biljetterna. Jag låg fortfarande kvar i sängen då någon knackade på min dörr in till mitt rum och steg in. Jag fick en skymt av en svarthårig typ och tänkte att det var pappa som kom med biljetterna men sen tittade jag lite noggrannare i det mörka rummet och fick se att det inte alls var pappa, han kan väl inte ha växt heller? Tilslut kunde jag urskilja vem det var. Det var ingen mindre än Kim!

Dialog tagen från sjalvdistan.blogspot.com:
- Hej... *konstpaus* Jag har biobiljetter till dig.
- Ehh... Vad gör du? (Det är helt mörkt i rummet och Linnéa förstod nog inte direkt vem det var som hade kommit in och väckt henne ur sin dvala)
- Jag står här, kom just in igenom din dörr. Den där. *pekar på dörren*
- Men... Du är ju i Uppsala? Vad gör du här? ÅHH! *Linnéas huvud förstår inte riktigt vad som händer och en våg av lycka väller över henne*
- Jag åkte hit. Jag kände för det.
- ÅHH! KRAM!!!

Måste säga att det var exalt vad jag behövde den dagen och Kim vet hur man muntrar upp en Linnéa. Vi hade en mysig lördagskväll med Grotesco och chips. På söndagen tog vi det lugnt och åkte sedan in till Göteborg med Kims resväska som nu innehöll en låda med kycklingspett och klyftpotatis, en termos med kaffe, kladdkakemuffin, pepparkakor, ett äpple och två clementiner mer än vad han hade med sig när han kom. Vi gick runt och tittade lite i Göteborg och sedan tog Kim tåget hem. Jag och Sanna tog spårvagnen till Bergakungen och tittade på Twilight. Jag tyclte om den och berättelsen var fin.
Tack för en underbar helg!

Förändring är vatten och det flyter, allt flyter.

Jag är rädd för förändringar. Jag är så in i helvetes rädd för förändringar! Jag hatar den där känslan när man märker att den nya förändringen inte är lika bra som den förra eller gör allt sämre. Som ett exempel bröt jag ihop helt när jag insåg att jag inte hittade alla saker jag brukar använda i Photoshop Element i Photoshop CS.
Jag vill flytta, hela min familj vill nog flytta. Jag vill flytta in till Göteborg. Men det är en stor jävla förändring. Om jag bryter ihop helt över ett redigeringsprogram, hur kommer jag då reagera när jag flyttar, byter rum, ny adress, nya grannar, nya vardagsrutiner? Jag har bott i samma hus i hela mitt liv så självklart borde man kanske börja någonstans med sånna förändringar men det känns så stort, som om mitt liv skulle få ett helt nytt perspektiv. När sånna tankar kommer upp försöker jag alltid övertala mig själv att det nya är bättre men ibland tar den tanken om att det är sämre och jobbigt över. Det är då jag bryter ihop. Och så kan det håla på ett tag men det brukar blir bättre tillslut. Egentligen vill jag flytta när jag gått ut gymnasiet eftersom det hade vart ganska onödigt att jag valde Alegymnasium delvis för att det är nära, men ändå vill jag hellre bo i Göteborg än i våran by. Jag tror att det kanske är bättre att jag bor kvar här tills jag gått ut gymnasiet eller i alla fall ett tag till så att jag hinner tänka igenom saker och ting och överrösta de dåliga tankarna med de bra tankarna.

Fairytale of New York.

Idag spred sig en mysig känsla inom mig, en mysig julkänsla. Detta året ska julen vara som den ska vara: mysig och härlig. En sån jul fick jag inte riktigt förra året så det här året ska jag försöka få tillbaks den där härliga julkänslan och jag känner att jag kommer lyckas. Slänger in en liten mysig låt som jag just nu sitter och lyssnar på vinyl.


I've got a feeling
This year's for you and me
So happy Christmas
I love you baby
I can see a better time
When all our dreams come true.


Bebis, bebis du är citron i mina ögon.

Linnéa:
lever
har stadig ekonomi (massa + den här månaden)
har gått upp ett kilo (ska bearbetas)
har världens finaste pojkvän
stressar pga. skolan (trots att det inte är mycket att göra nu)
är less på att gå upp på mornarna
ser fram emot jullovet
lyssnar på Broder Daniel
är sugen på Kims nudelwook
har ont i magen
tycker att Hello Saferides nya skiva är fin
är sugen på att läsa Fakta om Finland
var hos tandläkaren idag
ska snart se när Håkan är på tv
vill till London
vill se Dirty Pretty things i Malmö nu
vill ta en fika
avslutar härmed ett fin fint inlägg.


Australia 1999-2000.

"Undra vad vi gör när det blir år 3000." - Linnéa 7 år filosoferar.













Nej, jag har inte min HillBilly-glugg kvar.

Teori.

Jag vet inte vad det är med fåglar, men någonting säger mig att de en gång kommer att ta över världen.
Jag tror att jag ska göra som Kim säger, att skriva en Erlend Loe-inspirerad bok om min teori.


Linnéa räknar ner dagar.

Stress, stress, stress, stress!
jag är stressad och trött på skolan. Jag hamnar alltid här, här under täcket när jag bara inte orkar. Det är rätt skönt, även om jag vet att jag måste göra andra saker och tänka på annat. På torsdag har vi svenskaprov, som dock inte är svårt men måste läsa igenom det och på fredag har vi idrottsprov som jag inte tränat på alls, har ingen som hellst lust att göra det heller, sen så känner jag pressen på att våran film inte kommer bli klar i tid. Jag fick ju då den stora äran att vara gruppledare för våran film och hålla ordning på saker och ting och jag känner att det är nog det minsta jag behöver just nu, men den får väl bli som den blir. Sen så måste jag välja mina individuella val tills på fredag och jag vet inte vad jag ska välja eller hur många eller någonting alls. Eller jag har ju i och för sig tänkt lite och så men jag kan inte välja.
Från block B funderar jag på:
Astronomi
Bild och Form
Och från Block A:
Psykologi
Filmkunksap
Men troligen kommer jag bara välja ett block annars kommer jag antagligen gå in i väggen till våren. Sen kom jag på att jag måste hinna med massa matte snart också så att jag inte hamnar helt efter eftersom jag läser matte A snabbare än resten av klassen tillsammans med tre andra. och engelskaläxa var det också ja.
Det kommer kännas så skönt med helg, så skönt.

Oh! You're so worth waiting for.

En helg kan gå så fort. Speciellt dom som man inte vill ska gå fort. Men helgen har var underbar ändå.
Mötte upp Kim på stationen i fredags kväll och vi hade en mysig kväll hemma. Lördagen började med att vi låg i sängen och lyssnade genom Hello Saferides nya på vinyl som vi väntat länge på att få göra. Det var mysigt och låtarna är ritkigt bra. Låten 25 days är den låt som spelas mest just nu. Senare på dagen tog vi bussen in till Göteborg och tittade runt lite och mötte sedan upp Sanna och vi begav oss till Storan för att kika efter Martin, men såg inga spår efter honom, så vi tog spårvagnen till Fängelset och väntade på insläppet till Kristian Anttila. Lollo kom sedan och vi gick och satte oss på Bänken med stort B utanför Fängelset. Det var ju där det hela började, en vacker vårdag i april, där jag mötte min fina Kim för första gången. Det kändes så konstigt att sitta där. Som om man sitter och tittar tillbaks på hur det var då, så mycket som har förändrats, hur anorlunda allt var då. Jag är glad att den lilla värmlänningen kom fram och att vi idag är de vi är.

Vinterjacka och vinterskor.

Jag har nu utvecklat mina tankar kring förra inlägget lite. Troligen var det så förr också, att man började tidigt då också. Det kanske bara är jag som inte hängde med riktigt när jag var liten. Jag var nog mer intresserad av att skåda himlen och skriva berättelser än att ta ett bloss på rasterna. Jag måste erkänna att jag inte ångrar hur jag var när jag var liten eftersom vissa människor från förr verkar ha stannat upp i årskurs 6, och nej tack, jag vill inte tillbaks till den tiden.

Jag behöver en vinterjacka och vinterskor! Min vårjacka och mina converse håller inte. Någon som vet ett bra ställe att köpa?


Universum är ett monster, men det har sparat dig och mig.








Kort inlägg om livstidsförkortande vanor hos korta personer.

Är det mycket skillnad mellan vår generation och våra föräldrars? Jag undrar vad som gick snett. Varför i helvete börjar barnen röka när de går i fyran? I FYRAN! Då är man ju forfarande ett barn, ett litet barn, tio år. Så var det i alla fall när jag gick i skolan. Första fyllan några år senare kanske. Var det så förr också? Jag tror inte det, eller vad vet jag. Man vet ingenting om hur det var att vara ung förr, men jag tror inte att det var som nu. Hur blir det om tio år då? Kommer barnen födas med en cigarett i munnen och första fyllan när man är fem? Är det coolt att smygröka på rasterna i lågstadiet, sno cigaretter av föräldrar och sedan skryta om det?

Förövrigt känner man sig ensam när man är under vatten, likaså när vattnet rinner och slår lock för öronen i duschen.


RSS 2.0